jag känner mig som på botten, livet är ett spel - jag fick nitlotten

du vet inte, du förstår ingenting! du har förstört mitt liv en lång tid framöver! jag tänker på det hela tiden och jag kan inte bli av med bilderna som kommer upp i huvudet så fort jag blundar, jag har fösökt att inte visa hur jag lider men jag vet inte om jag orkar med det så mket mer. fan va jag klagar men jag vill bara få ur mig allt! jag har världens bästa kompisar jag kan snacka med om allt men jag vill inte att ni ska känna att ni måste stötta mig hela tiden, aså jag älskar er för det ni gör men jag känner mig så himla svag. jag ska klara detta, det ska jag. men så fort jag är ensam, och det är tyst run omkring mig så kommer tanka upp i huvudet igen.. vissa förstår, vissa gör inte. jag är glad att jag har er som alltid finns där, ingen nämd ingen glömd. jag hatar dig, och jag hatar att du inte kan lämna mig ifred. jag äcklas av dig, du är mina mardrömmar på natten och det är pågrund av dig jag vaknar upp med en obehaglig känsla så himla ofta. det är ditt fel att jag har svårt att lita på nya människor. ditt fel att jag har svårt att koncentrera mig på saker som påminner mig om dig. okej, jag vet inte det kanske inte va så farligt det som hände, det finns ju saker som är tusen gånger värre, men jag har inte varit med om något värre. jag försöker förtränga men det går inte, ditt ansikte, din bedjande min, jag har bilderna i huvudet hela tiden. jag kan inte ens ha på mig kläderna jag hade den dagen, jag mår bara illa. jag mår illa av att se bilder på dig, att ens höra talas om dig. jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill bara komma här ifrån. jag vill aldig mer träffa dig, vill bara att du ska gå och dö eller något. ditt svin! :'(((